﻿Käthe ſtod ſåſom ſkakad af feber i ſin
kammare, fullſtändigt bedöfwad af detta nya,
owäntade ſlag. Det bruſade ſå wildt, ſå
fruktanswärdt inom henne att hon icke kun=
de hemta ſig eller riktigt komma ſig för.
Hwad ſkulle nu — — hon förmådde ej att
tänka; det hade med ens blifwit kolſwart
natt omkring henne. Derefter öfwerföll hen=
ne en dödsångeſt att man kunde komma för
att ſöka henne, att hon åter ſkulle framträ=
da inför hans anfigte och uthärda hans
blick eller till och med faderns ſtränga ogil=